Ett Västerås som nyligen förkastat sitt vita täcke mottog i helgen en skara YP:are från hela mellansverige. Det kvarlämnade vita fanns vid en grusblandad hög i kanten av parkeringen. Där stövlade såklart gänget av grabbar upp obekymrade över mängden snö i skorna. För över oss utspelade sig ett skådespel av lufttyp. När ett stridsflyg (av omtvistad modell) for genom skyn dokumenterade och härmade uppsträckta mobiler flygets rörelser genom luften. Vi invaderade kårstaben försiktigt, för att undvika onödigt städande.
Efter en korvlunch och lite spelande var det dags för dagens första aktivitet. Att undersöka flygmuseets alla vrår. Till vår glädje släpptes vi lösa i den stora hangaren. Medan vissa så småningom drogs till att beundra flygsimulatorn så drogs andra till “de lite mer tredimensionella” planen. Glada fördrev vi lätt två timmar innan vi återvände till staben.
Kvällen närmade sig. I köket förbereddes tacos medan disney och opera avlöste varandra i högtalarna. Finbesök från en pilot ur skybirds väntade oss därefter i lektionssalen. Hon gav oss en insikt i formationsflygningens värld och vetenskap. Utan sax tillverkades därefter flygande ting, av främst kartong och tejp. Vilken skulle flyga längst? En snygg design döljde ett odugligt flyg, medan andra förvånade. Kvällen avslutades med mer spelande och godis i mängder.
Söndag började bra. En högljud kyckling (Staffan) väckte hela korridoren till ett leende. Efter frukost besökte halva gruppen flygtornet. Många frågor ställdes till flygledarna som verkade glada att ha oss där även om det var mycket aktivitet i luften kring flygplatsen. Men de intressanta besöken skulle inte sluta där. Kårchefen kom flygande lagom till lunch, och här bjöds det på hamburgare.
Som en höjdpunkt fick vi därefter en rundvandring bakom kulisserna på Västerås flygplats. Dagens ända ankomst och avgång var en boeing 737 som vi iaktog från landning till avfärd. Säkerhet var A och O. Att belysa det avancerade systemet gav en förståelse för det slit man bör uppskatta och inte ta för givet. Snön återvände, och medförde till vår förtjusning en demostration av av-isning. Nu var toppen nådd, och det var dax för oss att skiljas åt. Men spår av helgens aktivitet finns ännu kvar längst hyllorna i kårstaben. I kartongform.// Alva Nelzén
