Skepp ohoj!
När vi i grupp 3 ska börja skriva det här skakar våra händer fortfarande. Idag har varit den absolut bästa dagen hittills! Mer om varför vi skakar kommer snart…
Dagen började som vanligt med den djävulska tutan, som några av oss börjat lyckas sova igenom. Efter lite frukost och sysslor fick vi en väderprognos och allt verkade vara som vanligt.
Plötsligt hörde vi en smäll, vilket visade sig vara dörren, och blev informerande om att Young Pilot’s fått ett uppdrag. Därför var det nödvändigt att alla över 25 eskorterades ut ur byggnaden, med ögonbindel.
Elias berättade med skarp röst att stormen Fredrik hade svept in under natten och orsakat total destruktion. Många av de närliggande städerna var inte kontaktbara. Därför delades vi upp i grupper för att undersöka och kartlägga skador trafikverket informerat om. Vi fick lägga en rutt och skriva ut kurser för flygningen som skulle genomföras den kommande dagen.
Sedan, när vi satt och planerade kom några fotografer från Vestmanlands Län Tidning som tog bilder. Vi fortsatte tills det blev lunchpaus, det blev grillad kyckling, eller som vegetariskt alternativ grillad zucchini, med potatis. Vi fick en timmes rast och sedan delades vi upp i våra två grupper, en med TBOS, och den andra gick igenom hur man ska reagera vid vattenlandning. Vi bytte sedan plats. Efter lektionerna fick vi se lite bilder vi fotograferade under gårdagen samt fick reda på att vi skulle iväg på ett studiebesök, hos gruppen flygande veteraner.
Vi blev inledda i en sal där vi trodde att vi skulle ha ytterligare en teoriliknande lektion. Inget visste vi om vad det var som väntade. Vi leddes ut igen mot Flygande veteraners flaggskepp, Daisy en 73 år gammal DC-3:a. Vi började röra oss mot den inget ont anande. Men sakta men säkert började misstankar väckas om att det var nått suspekt med det hela. Oljeplattorna som låg under motorerna låg inte längre där. Det stod en tow truck framför planet, och det gick tekniker runt planet och även piloter. Vi rörde oss framåt en lite. bit till fram tills att vi stod precis framför planet där den goda nyheten levererades utav Martin, en av våra ledare. Nämligen att vi skulle flyga med Daisy!!!!
Glädjen spreds bland alla deltagarna explosionsartat och glädjetårar kom från både medlemmar och ledare. Vi fick då gå in i planet och sätta oss på platserna och sätta fast säkerhetsbältet. Det var en sjuk stämning i planet med så mycket glädje. När alla satt fast så höll piloten en säkerhetsgenomgång om nödutgångar och säkerhetsbälten (såklart). När vi väl var uppe i luften så fick vi gå in i cockpit och kolla som var så häftigt! Piloterna flög planet så omsorgsfullt och med kärlek för att vi skulle få uppleva det bästa. Vår ledare Christer flög förbi med sitt egna plan utanför oss så att vi kunde se honom. Även fast vi var väldigt högt upp i luften så flög vi tillräckligt nära marken så att hela Västerås skulle se oss. Sedan var det då dags för landningen efter 18 heliga minuter och 3 underbara sekunder uppe i Dc-3:an.
När vi hade gått ut ur planet var det inte en enda av oss som inte hade ett leende på läpparna. Sedan var vi på väg tillbaka till bussarna för att börja med middag. Så nu inväntar vi Biryani till middag. /Grupp 3
